Forskare från University of Arkansas och ETH Zürich har gjort en banbrytande upptäckt inom området dricksvattensäkerhet. Som ett resultat av ett internationellt samarbete har forskarna identifierat en ny kemisk förening som bildas under nedbrytningen av kloramin, som ofta används för att desinficera vatten, rapporterar tidskriften Science.

Kloramin är ett populärt desinfektionsmedel som bland annat används för att desinficera vatten för att skydda folkhälsan från sjukdomar som kolera och tyfoidfeber. Enbart i USA beräknas mer än 113 miljoner människor konsumera vatten som behandlats på detta sätt. I Europa används ämnet i mycket mindre skala, men det förekommer också.

Ett team av forskare från University of Arkansas och ETH Zürich har identifierat anjonen klornitramid (Cl-N-NO2-), som är slutprodukten av nedbrytningen av oorganiskt kloramin. Även om dess toxicitet ännu inte har fastställts noterar forskarna att denna förening liknar andra giftiga ämnen, vilket är oroande och pekar på behovet av ytterligare forskning i samband med eventuella folkhälsorisker.

Forskare har i årtionden misstänkt att det finns en liknande förening, men har hittills inte kunnat bevisa det experimentellt. Prof Julian Faireys grupp började leta efter den för mer än ett decennium sedan. – Det är en mycket stabil förening med låg molekylvikt. Det var extremt svårt att hitta den, och det mest komplicerade var att bevisa att den hade den struktur som vi föreslog”, säger Fairey.

Viktig upptäckt väcker ytterligare frågor

Det viktigaste steget var att få fram anjonen under laboratorieförhållanden, eftersom det var det enda som skulle möjliggöra en djupgående analys.

Upptäckten att Cl-N-NO2- verkligen finns i dricksvatten väcker frågor om de potentiella hälsorisker som är förknippade med det, enligt forskarna. – Det är välkänt att desinfektion av dricksvatten kan leda till att det bildas giftiga biprodukter som har kroniska hälsoeffekter, t.ex. ökad risk för cancer efter många decenniers drickande av sådant vatten. Vi har dock ännu inte identifierat de ämnen som är ansvariga för denna toxicitet. I åratal har vårt mål varit att identifiera dem och beskriva de mekanismer som ligger bakom deras uppkomst”, påpekar Fairey.

Upptäckten av kloronitramidanjonen är ett viktigt steg i denna process, förklarar han. I nästa steg av forskningen, som genomförs i samarbete med US Environmental Protection Agency, kommer man att bedöma dess potentiella inverkan på människors hälsa.

– Även om det visar sig att det inte är giftigt kommer forskningen om det att hjälpa oss att bättre förstå de mekanismer genom vilka liknande föreningar, inklusive skadliga sådana, bildas i vatten. Och när vi vet hur något bildas kan vi bättre kontrollera det, konstaterade författaren till publikationen.